....jag skrev ju häromsistens att jag känner mig så avslappnad... Och ja, jag gör det! På sätt och vis... Samtidigt har jag börjat inse vad andra säger till mig, att jag nog nått den berömda väggen. Fy, det tar emot att tala om det. Det låter som om man är en hypokondriker av stora mått. Jag menar, jag mår ju bra, har tagit tag i mitt hälsotillstånd, jag kan röra mig osv...
Jaja, jag ska inte tråka ut er med mina bekymmer ;-) Bara måste få det på pränt, att inte känna igen sig själv riktigt är himla mysko och det är som om man är utanför sin egen kropp...
Hej svejs!
Kram på dig!!!
SvaraRaderaUsch, det är ingen rolig vägg att stöta på, har själv varit där...undrar ofta över hur du/ni orkar prestera så otroligt mycket som ni gör; tycker själv det är en otroligt tidskrävande hobby, men ack sååå rolig!
SvaraRaderaVill bara säga ta hand om dig och låt andra ta hand om dig också; vi vill ju se mer av dig i fortsättningen!
Annika/annika5064
Oj! Sköt om dej, prioritera "må bra"-saker, gör en sak i taget (svårast av allt) och lär dej vad du kan göra för att må bra, och vad som inte funkar. Jag insåg halvvägs genom min rehabilitering att det inte var 16 timmars arbetsdags-flow-rusher jag mådde dåligt av (för jag funkar så att jag får sådana), utan TANKEN på att man kanske inte borde må bra av det. Huvudsaken är att jag får slacka och vila mellan dom, och det ser hjärnan till att jag får, för det blir totalstopp automatiskt... =OD Inte riktigt så enkelt, men det var nog min viktigaste insikt. Självklart fanns det fler saker som spelade in.
SvaraRaderaKram på dej, och tack för en bra tidning! Läste din profil igår innan jag släckte. Det var en himla inspirerande artikel.