Jag är stolt!!! Jag är hedrad!! Och tårarna rann....

Idag frågade Åsa mig om jag vill bli Tildes gudmor om en månad, hon och Richard vill att lilla JAG ska bli detta vackra barns gudmor... I montern på Syfestivalen stod jag med ögonen fyllda av glädjetårar, Åsa likaså och Tilde bara tittade på oss med sina stora vackra blå ögon...

Jag är så stolt, det är en sån ära! Vet knappt vad jag ska säga. Hur ska jag förklara?

För mig är det en oerhörd ära att få bli gudmor åt ett barn. Jag älskar ALLA mina guddöttrar, för jag är gudmor till flickor *s* MINA flickor.

Och att få bli gudmor till Tilde, som jag följt sen hon var den allra minsta böna tills nu, vars föräldrar jag älskar och som är mina bästa vänner. Vad ska jag säga? Love you toooo! TACK :) Jag vet redan vad Tilde ska få i doppresent och jag tror nog ni får en tår i ögat, som jag kommer få vid överlämnandet ;-)

Det finns säkert många som blir glada vid en sån här fråga, men sen blir det kanske inte så mycket mer än så. Men för mig är det nåt väldigt speciellt, man ber en person bli gudmor till sitt barn om man känner ett extra förtroende för denne. En person man litar på extra mycket, en person som finns där för ens barn nu och för alltid. Det går inte att beskriva.

Har mina barn någon gudmor eller gudfar? Nej, dom har inte det. Det fanns ingen person i vårt liv som jag DÅ kände detta för. För det är nåt speciellt att bli fadder, ska vara nåt speciellt :)

En speciell relation mellan två personer upprättas... :) För livet!

Återigen, TACK!