Av en ren händelse så började jag sjunga en sång som heter "Var är tummen?" för Aston... Men jag bytte tummen mot Astons namn istället... Och han formligen älskar den sången, är han lite kinkig eller ledsen så blir han lugn om jag sjunger den. Eller om han är glad så ler han med hela kroppen och försöker "sjunga" med, han svarar mig då jag sjunger...
Var är Aston?
Var är Aston?
Här är jag!
Här är jag!
Hur mår du ida'rå?
Tack så mycket bra'rå!
Spring din väg!
Spring din väg!
Melodi: Broder Jakob
Och om ni undrar varför jag gör endel nonsensinlägg så beror det på dokumentation för framtiden *s* Vet hur lätt man glömmer, det finns ju inte så mkt dokumenterat från när Robin och Martin var små. Så därför - nonsensinlägg = bra!! Glöm inte att skriva ner smått som stort, även om ni har lite äldre barn eller även om ni tror att ni kommer att komma ihåg! Ni glömmer, tyvärr!
Väl talat!
SvaraRaderaEtt litet tillägg: Glöm inte heller att skriva ner allt roligt som Aston säger (när han börjar prata) - och gör det med en gång! Man har som regel glömt det några dagar senare. Jag har en egen kategori, "Ur barnamun" på min blogg och det är jättekul att gå tillbaka och läsa!
jag borde också ha bloggat mina barns små anekdoter. Jag körde i stället med ett lappsystem där jag scribblade i olika böcker eller på små papperslappar osv. Inte särskilt bra alls kan jag tala om. Har ingen ordning på det där numera, och det känns väldigt tråkigt.
SvaraRadera