torsdag, februari 19, 2009

Relationer och kärlek!

Tårarna rinner, vilken historia! Att ha folk omkring som älskar en är oerhört mäktigt och magiskt!

En dag frågar en son sin far: ”Pappa, springer du en maraton med mig?”

Pappan svarar: ”ja” och de springer sin första maraton tillsammans.

En annan dag frågar sonen sin far igen: ”Pappa, springer du en till maraton med mig?” och pappan svarar igen ”ja, min son”.

En dag frågar sonen sin far: ”Pappa, vill du göra Ironman tillsammans med mig?” (4 km simning, 180 km cykling, 42 km löpning)

Och pappan svarar igen ”Ja”…

Titta på videon, får ni inte tårar i ögonen som jag så....

18 kommentarer:

  1. Anonym10:28 fm

    ååå helt underbart! här är inte bara tårar i ögonen utan två dyngsura kinder. ibland behöver man se något sådant där för att minnas allt det goda i världen, en förälders kärlek är oändlig!

    SvaraRadera
  2. Anonym10:36 fm

    Tårar i ögonen..nej, här är det floder som rinner längs mina kinder. Så vackert, så fantastiskt, så underbart! Vilken kärlek, vilken glöd och vilken lycka :D

    SvaraRadera
  3. Anonym10:42 fm

    Ja, även här är det snarare våta kinider än en tår i ögonvrån. Vad underbart det var! Tack! Det var uppfriskande med lite verklig kärlek mitt i djupgrävandet av artiklar till exjobbet jag sitter med... Tack! /KarinS

    SvaraRadera
  4. Anonym11:34 fm

    Helt underbart!! Vilken kärlek och stryka!! Jag fulgråter som lilleSkutt.

    SvaraRadera
  5. Men du, du kan inte tipsa en gravid om sånt här. ;-)
    Jag sitter nu flera minuter efter och tårarna bara forsar!
    Är känslig för sånt här i vanliga fall men nu....

    Det finns inget härligare än att se folk så lyckliga!

    SvaraRadera
  6. Anonym12:34 em

    Inte så lämpligt att titta på en sådan flodskapare när man sitter och lunch bloggrundar!Arbetskamraterna undrar om någon dött.

    Så otroligt rörande!

    SvaraRadera
  7. Anonym12:53 em

    Så helt otroligt! Tårarna bara rinner. Jag har varit lite småfräck och lånat hela ditt inlägg, hoppas det är OK.

    SvaraRadera
  8. .....tårar i ögonen... jag storbölar!
    Så ofta jag sagt att jag skulle ge mitt liv för mina barn, men är inte säker på att jag skulle orka en Ironman... Man får perspektiv av sånthär...TACK!

    SvaraRadera
  9. Anonym4:52 em

    just de dina dopkort såg jag ju tidigare när du bloggade det. det fotot är så himla härligt på honom :-d funderar på att ha nått foto på framsidan eller kanske ett fotavtryck av edit.... men täntke hålla det väldigt enkelt för de ska bli ett gäng så då orkar man jj inte lägga ner timtal på varje kort

    SvaraRadera
  10. Anonym5:08 em

    Ny fotouppgift inför helgen publiceras imorgon fredag.
    Välkommen att deltaga.

    SvaraRadera
  11. Anonym6:40 em

    ååååå, så otroligt fint. Det är inte bara tårar här heller, är ju helt rödgråten nu. Instämmer helt med vad dom andra skriver. Så jättejättefint!
    Jag är oxå fräck och lånar ditt inlägg till min blogg. Tack för att du påminner mig om hur stark kärleken är! KRAM!

    SvaraRadera
  12. tårar??? jag nästan stor bölade.... så härligt film helt underbar

    SvaraRadera
  13. I juni 2008 kom jag hem från BB och fick för första gången se denna film. Jag grät floder, för det kunde lika gärna varit min man och vår nyfödda son. Vårt tredje barn/vår andra son var det nära att vi förlorade eller så kunde han blivit gravt handikappad. Han kom ut via ett katastrofsnitt, pga att moderkakan tvärlossnade. De första dygnen visste vi inte riktigt om allt var bra med honom eller om han fått syrebrist.
    Jag kan inte med ord beskriva hur glad jag är för att vi hade en så otroligt uppmärksam och erfaren barnmorska. Det går inte en dag utan att jag tänker på att det är fantastiskt att vår son är helt frisk och att han faktiskt fick leva!
    Idag är han 8 månader och helt underbar!!
    Filmen berör så starkt och kommer alltid påminna mig om att vara tacksam för att vi fick behålla vår älskling!

    SvaraRadera
  14. Otroligt vackert! Jag kunde inte stoppa tårarna som rann nedför mina kinder

    SvaraRadera
  15. Tårar i ögonen, tjena! Bölar som en gnu eller nått.....

    SvaraRadera
  16. Gråter jag med...o det är inte enbart pga gravidhormoner.
    Vilka hjältar det finns!

    SvaraRadera
  17. Jag har helt fräckt bara länkat till ditt inlägg.
    Man kan det man vill.. var det inte så??

    SvaraRadera
  18. Så underbart att se killens lycka när de går imål

    SvaraRadera