Aston är rätt frustrerad emellanåt, han förstår så otroligt mycket av det vi säger till honom och även om han tecknar endel så är det så mycket mer han vill ha sagt. Det blir alltså endel frustration då vi inte alltid förstår honom... Han kan börja skrika rakt ut, stampar med båda fötterna i golvet/marken och tårarna sprutar. Oftast tycker jag han är himla söt då han gör så, men ibland är det himla frustrerande även för oss vuxna och tålamodet tryter.
Det är inte lätt att vara 18 månader och inte kunna prata så mycket.
MEN numer har Aston börjat att nicka då vi frågar om nåt specifikt och vi träffar rätt i det han menar. Nej har han kunnat säga ett bra tag, men sedan några dagar tillbaka så nickar han oxå och skiner upp som en sol då det blir rätt. Måste kännas skönt för honom (och det är skönt för oss, även om det ibland är ett detektivarbete att komma på exakt rätt sak - fast han är bra på att peka och teckna så det blir relativt lätt ändå)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar