På dagis i fredags:
Aston: Jag har nog lite feber!
Fröken Susan: Nä, men det har du väl inte?
Aston: Jo, jag har det!
Fröken Susan känner på pannan, ingen feber och frågar: Behöver du lite kärlek?!
Aston: Jaaaaa!
Och så kryper han upp i Susans knä och myser en stund.
Ibland är det svårt att sätta ord på det man känner och behöver ;-)
{Bloggar på språng med min iPhone}
Men han gjorde ju det på sitt sätt och lyckades:) Barn är underbara:)
SvaraRaderamen lilla goisen då! helt underbart
SvaraRaderaUnderbart! Klok pojke som säger till och klok personal som förstår vad som behövs.
SvaraRadera