Alltså, det är helt sjukt hur stolt man kan vara över sina barn! De är snart vuxna och man får se hur de börjar utveckla sig som egna individer.... Ja jäklarns!
Varför dessa sentimentala tankar såhär på nattkröken, borde inte den gravida kvinnan sova? Hon som ska till MVC kl 8,30 imorrn bitti och som är en av Sveriges morgontröttaste mammor?? Jooo, hon är på väg i säng, och Bebis kickar och tycker detsamma ;-)
MEN, jag måste bara få skriva.... Jag måste vara den fånigaste tonårsmamman i universum eller nåt, och stolt *s*
Det som utlyste det hela var när Robin alldeles nyss visade mig ett av slutarbetena i gymnasiet. Han har jobbat i Illustrator och gjort såååå fantastiskt fint arbete. Vad är det att bli så till sig för då?
Jo, jag kom att tänka på att för 6,5 år sen så började jag arbeta i bildredigeringsprogrammet Paint shop pro... Den då 12-åriga Robin var oxå jätteintresserad och lärde sig massor... Han har gjort så mkt roligt i PSP, och nu jobbar han i både Photoshop och Illustrator... Jag arbetar i Photoshop, men har aldrig ens tittat i Illustrator förrän ikväll och jag blev så impad av hans arbete!! Tänk vad lite inspiration gör när man är liten...
Som när Robin var 8 år, jag pluggade på KomVux och läste matte. På sommaren så räknade jag ekvationer och Robin var såååå nyfiken och jag lärde den lilla parveln att räkna enklare ekvationer och förklarade även vad "roten ur" var. När han kom till skolan efter sommarlovet frågade han sin lärare när de skulle lära ut ekvationer och "roten ur" och blev besviken på att det skulle dröja ända till högstadiet... Martin intresserade sig oxå för matte, och idag är de båda riktiga fenor i det ämnet!
Och Martins gitarrspelande, det börjar låta sååååå bra. Han är oerhört självkritisk, kan höra hur jag själv låter ibland när jag försöker förklara vad jag gör och att det inte blev som jag tänkte mig... Men han är såååå duktig, och funderar nu på att köpa en bas oxå (han har en akustisk gitarr och två elgitarrer, varav en är från 70-talet). Varför köpa en basgitarr oxå? Jo, för att kunna behärska den oxå såklart.
Ja, som sagt... Fånig och stolt mamma, älskar er mina STORA barn!!! Ni är helt fantastiska, som klarar allt ni tar er för och med bravur också!!! Ödmjuka och go'a!! Ni gör mitt liv värt sååååå oerhört mycket! Tack för att ni finns!
God natt till er alla! Nån gång måste jag nog scrappa om detta "fåniga" och oerhört "skrytiga" inlägg, bara för att jag ikväll svämmade över av kärlek :-)