Idag snörptes mitt hjärta ihop på em. Jag har en känsla av att min svärmor inte har så långt kvar... Jag ringde upp henne och frågade om jag fick hälsa på. Nu, om någon timme, denna eftermiddag! När jag fick ett glatt ok så lämnade jag bara allt med Fredrik (barn och matplaner och allt) och åkte till henne på Hospice. På vägen upp ringde Inger och bad mig köpa med några papiljotter, så jag fixade det och lite hårspray.
Väl på Hospice så satt vi och pratade i 3,5 timme, jag fixade hennes hår och vi bara njöt i solen på balkongen. Vi pratade, delade minnen och samtalade om hennes söner och barnbarn, Om den där gröna spegeln hon gett mig, men som jag inte hämtat och som hon nu hängt i badrummet. Om hennes sommarkvällar efter jobb, då hon ilade ut i solen efter kl 18 och solade som ung. Om Nelly, älskade hunden som förgyllde hennes och Gusses liv i så många år...
Vi pratade om vårt första möte tillsammans en påsk för många år sen, då Fredrik bjöd med mig, Robin och Martin på påskmiddag hos henne och Gusse i Spånga. Det var den gången som Robin presenterade sin lillasyster Martin och det är ett härligt minne som vi fortfarande 21 år senare skrattar gott åt.
Inger undrade om jag tycker att hon pratar för mycket, men NEJ! Jag är så glad för denna stund med henne!
Inger verkade bli pigg av mitt besök och först vid 19 så blev hon trött. Jag hjälpte henne i säng och sen åkte jag. En underbar dag tillsammans med min älskade svärmor.
Edit: i efterhand är jag mycket glad att jag åkte! Att vi fick denna ljuvliga sommareftermiddag tillsammas. Att vi delade minnen, tittade på foton i min blogg och njöt av varandras sällskap. 11 dagar senare somnade vår älskade mor, farmor och svärmor in efter många års sjukdom. Även om det var väntat så är det sorgligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar