söndag, mars 26, 2017

DAG 353 - tack kroppen!!



Det är ett år mellan bilden ovan och den nedanför denna text! Den första bilden är drygt 1,5 vecka innan min Itrimstart, och här hade jag inte ens bestämt mig för att påbörja en av de största resorna i mitt liv! Jag hade konstant ont i ena foten, åkte typ 2 åk i skidbackarna per dag. Sen gjorde det så ont att jag nästan grät. Jag orkade nästan ingenting och även om det inte gjorde så mkt att jag inte åkte skidor så var det mest ledsamt att höra att barnen tyckte det var synd att jag inte kunde åka med dom... Jag njöt visserligen i solen, men såhär i efterhand - nog hade det varit MKT roligare att vara mer delaktig i barnens/familjens skidresa?!

Bilden nedan är tagen under årets skidresa som vi precis avslutat. I en vecka har min kropp fått visa vad den går för! Upp till bevis! Jag har åkt mer skidor under denna vecka än jag gjort på många år! Jag är stark, jag är bra, heja mig!



Att ha gått ner i vikt och väga ungefär mig som jag gjorde för 10 år sen (egentligen lite mindre nu än då faktiskt) OCH dessutom ha arbetat upp en kondition och styrka som jag inte haft sen innan jag fick mitt första barn för 27 år sen har gjort att jag är STARK, känner mig magisk och det är helt underbart! Foten har inte gjort ont mer än nån enstaka gång (och då har jag korrigerat spänningen på pjäxan), konditionen har varit perfekt! Bara det att kunna röra sig obehindrat, böja sig ner och inte känna sig begränsad. Jag har åkt och åkt och åkt! WOW!

Det har varit en aha-upplevelse för mig. På något sätt är det lätt att tro att man inte blir så hindrad av att bära på de där extra kilona. Men faktiskt, såhär i backspegeln så gör bara några kilo stor skillnad i vad man orkar och klarar av. Mycket mer än man tror faktiskt.

Barnen har tyckt att det varit skoj att jag åkt med dom, Fredrik tycker det är fantastiskt roligt att vi numer gör en massa roliga saker tillsammans på ett sätt som jag inte alltid orkade för bara ett år sen...

Man ångrar ALDRIG att man tar beslutet att förändra sitt liv, man ångrar bara att man inte tog tag i det i tid! Det är ett mantra jag tagit till mig! Jag ska aldrig aldrig aldrig mer tillbaka! Om jag någonsin tvivlar så ska jag läsa det här inlägget i bloggen!

Inga kommentarer: