Idag var vi på Danderyd och Aston fick göra ultraljud på sina höfter, detta pga att Fredrik föddes med höftluxation och låg i skena då han var bebis. Eftersom det är väldigt ovanligt att detta händer killar så ville de checka av Aston, men allt var bara fint med honom :-)
Vi har kämpat oss blåa med amningen, men varje matstund har varit en kamp och Aston, som i vanliga fall är mkt tillfreds och glad, blir ledsen och jagar upp sig så vid bröstet. Så jag har nu beslutat att lägga ner amningsförsöken, fortsätta pumpa ut bröstmjölk istället och ge på flaska + ge tillägg vid sidan om ifall det behövs. Det är inte värt att gråta halva dagarna, bara för att jag så gärna vill amma. Det är mysigt att amma och jag hade så gärna velat göra det, men Aston förstår verkligen inte hur han ska göra. Jag har gjort allt, precis allt, som står i min makt för att det ska funka (har ju till och med jobbat med att lära ut amning), men när det inte funkar får det räcka även om det bara gått 10 dagar.
Mys och kroppskontakt kommer han få massor av iaf, bröstmjölk får han ju i sig även om det inte är från bröstet... Jag får en inre ro istället för att känna mig ledsen och Aston blir lugn.
Det låter som en bra plan i mina öron, så så får det bli! En tillfreds mamma och en tillfreds bebis känns viktigare, även om jag gärna hade velat ha de där mysiga amningsstunderna.
Idag har jag fått fina grattiskort i brevlådan, TACK till lily/Marie och hallonflicka/Marie för de fantastiskt fina korten och ett stort tack till Kristiina för det underbara kortet och de söta strumporna till Aston!!! Ni är så snälla och underbara, TACK!
19 kommentarer:
Amning kan vara underbart.. och en plåga.. =(
Jag höll på att pumpa ut i 6 månader med min första. Det är inget jag rekommenderar!!
På BVC sa dom åt mig till slut att sluta! Man måste funka som människa också ;)
Gör det så länge det känns bra för dig! Din son mår inte sämre av att få ersättning =)
Han har världens bästa mamma ändå <3
Kramar till dig!!!
Av olika anledningar har jag inte kunnat amma nåt av mina fyra barn men de har blivit trygga, härliga barn ändå....man ska göra det som känns bäst..
Kramis/LenaS
Bra tänkt! Tänk vad laddat det är med att föda "På riktigt" och amma "På riktigt" - inget som hjälper oss bästa mödrar i världen om det inte fungerar. Jag själv hamnade i katastrofsnitt och upplevde det som världen nederlag, att sedan amningen krånglade gjorde inte min självkänsla starkare. Men det gjorde att jag red igenom amningsh-et tills att det fungerade igen - viktigt för mig... När jag sedan fick mina andra barn, visste jag bättre och att lyssna på min inre röst. Så bra tänkt och jag har inte sagt det tidigare - grattis till en väldigt söt liten pojk.
Ett mycket klokt beslut av en mycket klok mamma!!!! Ellen fick ersättning och har inte varit mer sjuk än någonannan och hon är kelgo och glad! Försök att hitta en skön väg för er båda - då blir livet lättare för er båda oxå!
KRAM och jättegrattis till en underbar liten kille / Annika Knober
Jag tycker du har tagit rätt beslut med amningen!! Det är inte kul när det inte funkar, varken för dej eller Aston eller pappa eller dina andra pojkar! Ett ständigt kämpande är jättejobbigt!! Sedan finns det en annan fördel: pappa och brorsorna kan hjälpa till att mata redan nu... (OM du vill släppa över det... för det är ju rätt så mysigt...:-)) Man måste se allt det positiva som finns, när man tar ett sånt här beslut... Min åsikt är också att om det inte är "lätt" att pumpa och det gör ont, så gör inte det heller... Du säger själv att myset och närheten får han ju ändå!!
Kram Miaa
Helt rätt med amningen, min första kämpade jag så pass att vi alla höll på att gå under med min andra gav jag upp (med gott samvete) tidigt. Båda barnen är glada, friska och trygga utan att ha fått maten via mina bröst. Närhet och anknytning handlar INTE om amning så rätt val av dig. Du ska njuuuuuuuuuta av din tid med lille Aston inte kämpa med ångestfyllda matstunder. Styrkekram från mig.
Här är en till som gett/ger ersättning. Amningen fungerade inte sist och nu när vi fick sonen gav jag det ett nytt försök. Köpte pump och allt, men det var rena skämtet då jag en eftermiddag skulle pumpa ut en portion till den lille och det kom två-tre droppar... jag la med gott samvete ner projektet och blandade en flaska ersättning istället. Ha det bra och pussa på den lille under all den tid du annars skulle ha suttit med pumpen.
Stressa inte!
Du är ingen sämre mamma för att du gör det här valet. Tyvärr är det ju så det känns och verkar ibland när man hör och läser om det hela.
Pga diverse olika anledningar så kunde jag inte amma fullt ut. Redan från början fick vi ge tillägg. Pappan kunde vara med och ge på ett helt annat sätt. Idag får man nog leta efter en gossjukare 6½-åring. ;-)
Kör ditt race så att ni två mår bra! Det är det som är det viktigaste!
Ett bra beslut!
Jag hade lovat mig själv att inte älta den här upplevelsen igen.. Men tyvärr Helene, jag kan inte låta bli ;)
Med min första bebis kom inte amningen igång alls och på BB var de helt hysteriska.. jag skulle amma till varje pris och man skulle inte ge ersättning förrän amningen hade kommit igång. Oerfaren mamma som jag var kämpade jag med hungrig skrikande baby utan att lyckas ge henne mat. Hon skrek i stort sett dygnet runt och jag "ammade" dygnet runt. Snacka om att jag kände mig helt värdelös. Tillslut fick vi stanna 5 dagar på BB för att hon hade gått ner så mycket i vikt, jag tänkte under hela den här tiden att det var mitt fel att hon var hungrig för att jag inte kunde amma.. Nu i efterhand är jag fortfarande så ledsen över att hon fick svälta under hennes första dagar i livet. Jag kan inte ens titta på allt vi har filmat på BB för jag ser på henne hur hungrig hon är.. Jag bara önskar att jag hade vetat att det visst var ok att ge tillägg, då hade jag ju inte gett mig när de sa att man inte skulle göra så. Varför kunde de inte bara ha gett henne lite tillägg? Det var det första vi gjorde när vi kom hem och efter det blev hon nöjd och gick upp i vikt. Amningen funkade sen till slut, men vi gav även bröstmjölk på flaska och tillägg med.
Men min andra dotter som jag fick förra året funkade amningen perfekt. Ett bevis på hur olika det kan vara. Det var mysigt att få uppleva att amma utan problem för första gången. Men jag skulle ALDRIG tveka att ge tillägg och flaska om det skulle krångla. Herregud, det viktigaste är att de får mat!
Rätt tänkt av dig och grattis igen till din fina lilla kille!
Du är mamma till två pojkar sedan tidigare och har erfarenhet, så du vet bäst. Du är ditt barns bästa mamma! :)
/Kristiina
ps. Det var så lite det :)
Hej Helen och grattis till er fina kille!
Jag är ofta här och läser men lämnar inte kommentarer. Men dina ord om ammning är underbara. Jag är gravid i vecka 25 med vårt andra barn och amningen var hemsk med första och jag fasar för det igen. Jag gillar din inställning och hoppas jag kan tänka likadant när det är dags för mig.
Tack för en härlig blogg med underbara foton, Lo:s och fina tänkvärda ord!
Kram
Känn ingen sorg, det gjorde jag också i 2 veckor och det är två veckor som jag saknar av vår först tid tillsammans, istället satt jag och grät och kände mig värdelös som mamma, det är inte värt det. I Sverige råder amningshysteri utan dess like, här på Åland som jag bor är det inte alls lika vilket är skönt. Jag är inte en sämre mamma för att jag inte kunde amma. Så här i efterhand tycker jag att det var rätt skönt för då kunde min sambo också få vara delaktig från början. Så släpp det och njut av ditt lilla underverk istället. Kram!
Han kommer nog bli tuttgalen som andra karlar fast han börjar bara lite senare i livet. ;O)
Nä varför hålla på med något som stressar upp er båda, du blir ledsen och för inte att tala om vad lilla A blir.
Vad bra att det inte var något med höfterna.
Höstkramen Anna
Läser alla kommentarer och noterar att det är många som har haft problem med amningen. Tänk att det är så laddat och att man mår så dåligt när det inte funkar. Jag tycker att det är toppen att du har fattat ett beslut så tidigt.
Jag ammade i två månader med tvåan men borde ha slutat tidigare just för att få lite lugn och kunna fokusera på det som är underbart och bra och inte fokusera på det som inte funkar.
Grattis till ditt beslut.
Kram
HelenaH
Vad skönt att allt var ok med höfterna! Känner med dig om amningen! Jag kan inte alls! Viggo har inte velat alls och nu har jag pumpat i tre veckor och får inte igång det! Nu ger jag upp! Känns jättetråkigt men så får det bli! Vi har jättefina stunder med flaskan ändå! Så skönt att läsa om alla andra som haft samma problem. Kramar!
Lägg ner amningen! Heja! Det är inte värt det, jag lovar. Jag slet i tre månader med min förstfödda och när tvåan kom gav jag upp efter en vecka. Detta var inte på grund av barnens teknik utan på att jag helt enkelt inte hade mjölk. De växte upp helt på ersättning och är kärnfriska och fullt normala båda två - inga allergier och har knappt ens varit förkylda!
Var glad att pojken ändå får bröstmjölk - och gläds åt att alla i familjen kan "amma" honom! Jag gratulerar till ditt sunda beslut.
Lycka till och grattis igen till en otroligt fulländat vacker liten gosse!
Jag brukar läsa här men har varit dålig på att kommentera tyvärr. Men NU måste jag! ;-)
Jag måste säga att jag är grymt imponerad av du vågar skriva så öppet av ditt beslut och jag beundrar dig. Jag gick genom samma amningshelvete och nu när min son är snart 10 månader kan jag fortfarande må dåligt över detta. Jag har skämts så mycket över att jag slutade amma efter 6 veckor, även om jag visste att det inte fanns någon annan lösning. Som du, jag hade verkligen provat allt men det gick inte! Och jag grät och grät och grät! Och igår när jag läste ditt inlägg så grät jag igen. För det var verkligen hemskt att gå genom detta helvete och jag minns det som igår. Så ett stort grattis till dig, för beslutet du tog och för att du vågar berätta det öppet.
Nu kanske jag vågar blogga om det också, som någon slags terapi!
Lycka till nu! Kram
Som så många andra kommentarer här stöttar jag dig till 100% i ditt beslut och önskar att jag hade kunnat fatta samma beslut när jag var mitt uppe i det för lite mer än tre år sedan. Man skulle amma till varje pris men jag hade verkligen ingen mjölk. Men inte fick man ge ersättning för det, amma skulle man. Jag var vaken dygnet runt och dottern sov bara de få stunder hon sög sig trött vid mitt bröst.
Efter fem dagar hade hon gått ner alldeles för mycket i vikt och då fick vi "på nåder" ge tillägg i kopp (men absolut inte i flaska, "för då kan du aldrig amma") men bara efter minst 20 minuter vid bröstet. Fy fasen, säger jag bara. Gissa om jag kämpade!
När det var dags att sluta med amningen helt efter sex månader kunde lillan inte somna alls eftersom hon inte fick suga sig trött, detta för att jag hade envisats med att följa alla "goda råd" att amma och bara ge lite tillägg - eftersom jag ville vara en "riktig" mamma - och när hon var nio månader bröt jag ihop eftersom jag aldrig sov.
Så här i efterhand önskar jag att jag hade varit lika klok som du och inte tvingat mig själv och Julia genom det där...
Lycka till! Jättekram!
Det där med amning är inte alltid lätt att få till. Fick det själv inte o fungera med min son när han var nyfödd. Efter 2 veckor slutade jag helt med både pump o amning... jag orkade bara inte. Kämpa på med pumpen! Alla droppar som kommer är väl värt besväret för Aston. Det är dyra droppar du bär på!
Skicka en kommentar