Ibland skriker de, kommer inte till ro och är allmänt småjobbiga... Och ibland är de så go'a, glada och rara att man smälter totalt!
Båda delarna har sin charm, även om man hellre ser mindre av skrikandet och mer av det go'a och glada förstås ;-)
Idag förvånade Aston oss genom att somna själv i soffan här på kvällskvisten. Han fick ligga på kudden, fick nappen och så en filt över örat. Tog 2 min så somnade han! Visserligen sov han inte längre än ca 15 min, men ändå ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar